Vissa talar det kallelse andra passion, någon vi är hängivna åt. Lidelse är också ett vackert ord som kommer för mig.
Platon kallade den daimon, romarna talade om människans genius. I dag använder vi ord som ande och själ. I den jungianske analytikern James Hillmans "teori om ekollonet" är denna daimon den centrala drivkraften i våra liv. Varje människoliv vägleds och formas av en ursprunglig bild, unik för den individen.
Hillman menar att vi alla föds som ett ekollon ämnade att bli en stor ek.
Bilden rymmer essensen – eller bestämmelsen – av just denna människas liv, på samma sätt som den väldiga ekens bestämmelse finns inskriven i det lilla ekollonet. Teorin kan ge den vuxne en ny och befriande syn på barndomens svårigheter.
Ett barns eventuella "symtom" eller "störningar" kan vara ett uttryck för en inneboende daimon som revolterar mot en oförstående omgivning. Det är själens resoluta försök att värna om sitt sanna väsen. Människan är sålunda något mer än en produkt av arv och miljö, mer än bara ett offer för sin uppväxt.
I barndomens fantasier och tankar – ja, till och med i de olyckshändelser vi råkar ut för – kan vi spåra vår daimon. James Hillmans bok kretsar kring den oförklarliga känslan i djupet av vår själ som vill ge oss svaret på livets centrala fråga:
"Vilken är min livsuppgift, vad är det jag måste göra med mitt liv?" I alla tider har människan försökt knäcka själens kod.
Författaren inspirerar oss att fundera vidare kring vad det är som ibland drabbar oss av full kraft, ibland som en själslig oro: en oklar längtan parad med känslan av att just detta är av livsavgörande betydelse.
När vi älskar det vi gör, brinner för det och känner ett inre driv till att vilja förstå eller vilja veta mer. Boken Själens Kod av James Hillman, lärjunge till Jung kom i min ägo, och Hillman talar just om denna kallelse.
Han skriver; vad är din kallelse, ändamålet med ditt liv denna gången? I hela boken ger han exempel på mer eller mindre kända personer och beskriver deras kallelse.
Jag tänker tillbaka och minns hur jag som liten flicka, kanske 5 år, smyger över vägen utanför där vi bor, och in i en liten skog på andra sidan vägen. Med mig har jag en plåthink och plåtspade, jag fyller hinken med ekollon som jag sen planerar i en bergskreva som är fyllt med jord. Symboliken med ekollon känns så träffande för mig. Det är ett av mina första minnen ekollonen i hinken.
När jag tänker tillbaka och också minns hur jag bad min mamma om fröpåsar, och hur jag övertalade henne om att köpa det. Min barnkammares fönsterbrädor stod sedan fyllda med krukor, som jag inte visste hur jag skulle sköta. Med längtan drev mig till att ha växterna omkring mig.
Att leva sin dröm, sin kallelse, sin passion är självklart helt olika för var och en.
För mig har längtan efter att vara bland växter drivit mig in på många återvändsgränder genom livet beroende på olika omständigheter. Det fanns ingen vuxen som uppmuntrade mig att ägna mig åt någon form av trädgårdsarbete, kanske därför tid det extra lång tid.
Idag med facit i hand lever jag min dröm, Sinnenas gård som i år blir 5 år, är en unik visningsträdgård med enbart kulturväxter-, krydd- och medicinalväxter. Samtidigt har jag under åren förvärvat en djup kunskap om medicinalväxternas, allt från historik till verksamma ämnen.
Någonting inifrån driver mig att dela med mig av min kunskap, att förmedla det gamla kulturarvet som håller på att gå förlorat.
Varför jag delar med mig av detta, är för att jag önskar att fler människor stannar upp och lyssnar inåt, vilken är din daimon.
Om du mot förmodan är intresserad av boken. är det tyvärr slut på förlaget, men den brukar finnas i antikvariat.
Ewa-Lis Hörne Messelth
.
Platon kallade den daimon, romarna talade om människans genius. I dag använder vi ord som ande och själ. I den jungianske analytikern James Hillmans "teori om ekollonet" är denna daimon den centrala drivkraften i våra liv. Varje människoliv vägleds och formas av en ursprunglig bild, unik för den individen.
Hillman menar att vi alla föds som ett ekollon ämnade att bli en stor ek.
Bilden rymmer essensen – eller bestämmelsen – av just denna människas liv, på samma sätt som den väldiga ekens bestämmelse finns inskriven i det lilla ekollonet. Teorin kan ge den vuxne en ny och befriande syn på barndomens svårigheter.
Ett barns eventuella "symtom" eller "störningar" kan vara ett uttryck för en inneboende daimon som revolterar mot en oförstående omgivning. Det är själens resoluta försök att värna om sitt sanna väsen. Människan är sålunda något mer än en produkt av arv och miljö, mer än bara ett offer för sin uppväxt.
I barndomens fantasier och tankar – ja, till och med i de olyckshändelser vi råkar ut för – kan vi spåra vår daimon. James Hillmans bok kretsar kring den oförklarliga känslan i djupet av vår själ som vill ge oss svaret på livets centrala fråga:
"Vilken är min livsuppgift, vad är det jag måste göra med mitt liv?" I alla tider har människan försökt knäcka själens kod.
Författaren inspirerar oss att fundera vidare kring vad det är som ibland drabbar oss av full kraft, ibland som en själslig oro: en oklar längtan parad med känslan av att just detta är av livsavgörande betydelse.
När vi älskar det vi gör, brinner för det och känner ett inre driv till att vilja förstå eller vilja veta mer. Boken Själens Kod av James Hillman, lärjunge till Jung kom i min ägo, och Hillman talar just om denna kallelse.
Han skriver; vad är din kallelse, ändamålet med ditt liv denna gången? I hela boken ger han exempel på mer eller mindre kända personer och beskriver deras kallelse.
Jag tänker tillbaka och minns hur jag som liten flicka, kanske 5 år, smyger över vägen utanför där vi bor, och in i en liten skog på andra sidan vägen. Med mig har jag en plåthink och plåtspade, jag fyller hinken med ekollon som jag sen planerar i en bergskreva som är fyllt med jord. Symboliken med ekollon känns så träffande för mig. Det är ett av mina första minnen ekollonen i hinken.
När jag tänker tillbaka och också minns hur jag bad min mamma om fröpåsar, och hur jag övertalade henne om att köpa det. Min barnkammares fönsterbrädor stod sedan fyllda med krukor, som jag inte visste hur jag skulle sköta. Med längtan drev mig till att ha växterna omkring mig.
Att leva sin dröm, sin kallelse, sin passion är självklart helt olika för var och en.
För mig har längtan efter att vara bland växter drivit mig in på många återvändsgränder genom livet beroende på olika omständigheter. Det fanns ingen vuxen som uppmuntrade mig att ägna mig åt någon form av trädgårdsarbete, kanske därför tid det extra lång tid.
Idag med facit i hand lever jag min dröm, Sinnenas gård som i år blir 5 år, är en unik visningsträdgård med enbart kulturväxter-, krydd- och medicinalväxter. Samtidigt har jag under åren förvärvat en djup kunskap om medicinalväxternas, allt från historik till verksamma ämnen.
Någonting inifrån driver mig att dela med mig av min kunskap, att förmedla det gamla kulturarvet som håller på att gå förlorat.
Varför jag delar med mig av detta, är för att jag önskar att fler människor stannar upp och lyssnar inåt, vilken är din daimon.
Om du mot förmodan är intresserad av boken. är det tyvärr slut på förlaget, men den brukar finnas i antikvariat.
Ewa-Lis Hörne Messelth
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar