REFLEKTIONER

Ibland, i mitt fall ganska ofta, behöver "universum" slå undan benen på oss! I mitt fall "råkar" jag ut för olyckor, skadar mig så jag behöver uppsöka sjukvården. När jag tittar i min backspegel så har det hänt minst sex gånger, allt från kraftig brännskada (2 gånger), spik i foten, mutter in i benet och nu sist trädgren in i benet som krävde operation.

De flesta människor tror att det är olyckliga omständigheter, tycker synd om mig mm. Jag vet däremot att det är signaler till mig att ta det lite mera lugnt och ge mig själv mera egentid!

Varför är det så svårt för vissa människor, mig inkluderat, att stanna upp, förstå signalen och framför allt ta den på allvar!

Tillbaka till barndomen igen, suck, var det alltså inte okej att ta plats, ha känslor, känna mig älskad för den jag var...Redan som barn "råkade" jag ut för en massa olyckor. Blev sydd både här och där. Var det redan då ett skrik på hjälp. Se mig, acceptera mig för den jag är.

Som grädde på moset föddes jag som ett "känsligt barn, det var besvärligt för omgivningen att hantera om man inte själv accepterade sina känsliga sidor. Lätt att bli tagen ur känslan. Vara mer normal!
Då som nu...händer det mig ofta.

Denna gången, sent i livet, men inte för sent, tänker jag ta mig själv på allvar. Ge mig tid till eftertanke, kontemplation, meditation och helt enkelt vara den jag är ämnad att vara, och det innebär att jag mer kommer att säga nej, nej till att ställa upp på andras önskan än vad jag gör idag. Passar inte det omgivningen, ja vad kan jag göra! Jag kan inte ta ansvar för andras reaktioner och själv vill jag inte vara ett offer där människor tycker synd om mig.

Ordet acceptans kommer till mig, att känna sig accepterad är absolut det viktigaste som finns. Du är okej och jag är okej, tänkt vad fantastiskt! Sen att vi har olika värdegrund, olika erfarenheter och olika tillkortakommanden, men vi är i alla fall okej. Jag tror att alla människor är ämne till en bok, alla är vi olika livsöden som hanterar livet med ibland rädsla och ibland tillit. Ibland presterar vi i överkant för att känna att vi blir bekräftade och ibland gräver vi djupt i vår "ryggsäck" och hittar en massa oförrätter och sorger som fortfarande tar energi i vårt nu!

Så löftet till mig själv är, nu skall böckerna skrivas som finns inom mig, kan känna hur de pockar på.
Att ha ont i både kropp och själ samtidigt talar i mitt fall om att nu är det läge att göra en förändring.
Fortsättning följer!

Ewa-Lis Hörne Messelth

EGNA REFLEXIONER

MINNEN

I morse på morgonpromenaden med hundarna passerade vi nyfällda träd, som staplats till timmer. Lukten av gran, trä och kåda fick mig tillbaka till förmodligen mitt första positiva minne i livet. Jag är 6 år och vi är på semester i Dalarna; Min pappa och jag är ensamma ute på en promenad, vi går på en skogsväg med granskog vi båda sidor. Vi passerar ett virkesupplag, och det är denna lukt som etsat sig fast i mitt minne. Ett positivt minne, tror till och med det (tragiskt nog) är det enda minne jag har av att pappa och jag är tillsammans ensamma. Nu mer än 50 år senare och varje gång det hänt mig att jag passerar nyfällda träd som ligger staplade, kommer detta minne tillbaka, varje gång, detta tycker jag är helt fantastiskt och samtidigt underbart.

Vad har du själv för minnen som aktiveras av tidiga händelser i ditt liv, det kan vara någon lukt, smak, doft eller beröring  från tidig barndom, som ger en behaglig känsla.

Att fokusera på det som är bra för oss och att minnas goda minnen är viktigt.

Hemkomna från promenaden med hundarna, beter sig Chili (1 år) knepigt. Det går upp för mig att hon saknar Kent, han arbetar till och från i Skåne och är bort några dagar i stöten. Varje ljud hon hör härleder hon till att det är Kent som kommer. Vi har varit tillsammans mer eller mindre dygnet runt sen före jul och Chili älskar sin "flock". När nu en av oss inte är hemma på ett tag, blir hon mer lyhörd på alla ljud, hon längtar så mycket efter Kent, hon vill ha sin flock samlad. Det går fort att skapa en vana även för ett djur, så är det.

Denna tiden på året, i början på ett nytt år, är det vanligt för många av oss att starta upp med nya förutsättningar, nya drömmar, visioner och önskningar. Ett bra sätt tycker jag är att satsa mer på sin hälsa. Att ge kroppen bra näring, se över sina kostvanor, köpa mer ekologiska varor, tugga maten bättre, se till att sitt sömnbehov tillgodosett. Ja små förändringar kan ge stora resultat.

Vi startar dagen så här. Först en promenad med hundarna sen kör jag genom råkostcentrifugen följande; morötter, broccoli, rotselleri, bladselleri, rödbetor, rödkål, psylliumfröskal, kolloida mineraler och sprirulina.

Alla nya dieter till trots, jag tror fortfarande på att vi behöver näringen i grönsaker. 

Alla hälsohem skulle slå igen om de nya mattrenderna fick råda!? Det finns massor av studier som styrker att människor blir av med både reumatism, cancer och många andra vällevnadssjukdomar.

Syra-basbalansen som säger att vi behöver 70% basisk kost och endast 30% syrabildande kost, ja gäller inte det längre för kroppens biokemi? Följande är syrabildande för den som inte vet: Kött, fisk, fågel, ris, pasta, ägg och alla sädesslag! Så vad finns kvar, jo, frukt och grönsaker som är basbildande.

Att se över sin kost kan vara en bra början.

Att dricka te på gullris eller äta något preparat på det, hjälper dig att rena njurarna. Njurarna skall rena mellan 1200-1400 liter blod per dygn. Viktigt att understödja mellan varven.

Att äta ett preparat på mariatistel någon gång mellan varven, är också bra. Mariatistel renar levern (kroppens sopstation)

Att äta ett bra D-vitamintillskott under vinterhalvåret kan rädda oss från att bli förkylda.

Önskar er alla en god fortsättning.

Ewa-Lis Hörne Messelth

 

FUNDERINGAR OCH REFLEKTIONER

Kanske är det så att funderingar kommer mer upp i dagen när ett nytt år närmar sig?
Nya förhoppningar, nya tag, nya drömmar, bättre hälsa, ett mer empatiskt samhälle! mer tid till...ja inte vet jag, kanske att få känna att man är ok som människa trots att man inte är högpresterande och stresstålig person.

En sak som gjort sig mer gällande och tydligt för mig är den stora skillnaden på att må "dåligt" fysiskt eller "psykiskt".

Vi har skapat ett samhälle som enbart värnar om den fysiska hälsan och där den psykiska hälsan mer eller mindre sopas under mattan.

Eftersom jag arbetar med människor, ser och hör jag ofta, för ofta, hur illa dessa människor blir bemötta inom vården, alltså dessa redan utsatta människor som har ett s k känsligare nersystem än vad som samhället förväntar sig av oss.

Två böcker, The Highly Sensitive Person och The Highly Sensitive Child av författaren Elaine N Aron har betytt mycket för mig. Förståelsen för denna stora grupp människor som inte orkar vara högpresterande, som inte är stressståliga och som inte platsar i dagens samhälle där det förväntas av oss att vi skall vara just detta!!
Enligt författaren är mellan 15-20% av mänskligheten just s k högsensibla personligheter, alltså nästan var 5te människa!!

Jag vill verkligen säga, att denna grupp människor är väldigt fina människor som ofta har fantastiska kreativa sidor och som är bra på det fast dom kan inte tävla och arbeta under press. Att dom inte orkar ha för stora krav på sig, inte orkar arbeta heltid, inte arbeta under stress, i kaos, med höga prestationskrav, behöver mer tid i lugn och ro. Många går långtidssjukskrivna, få har stöd av sin familj, därför det är inte ok att vara en sådan här person enligt samhällets normer!!

En test som visar på om du eller någon nära och kär till dig har detta nervsystem:
blir lätt överväldigad av starka känslointryck, förnimmer små detaljer i sin omgivning, påverkas av andra människors sinnestämningar, är smärtkänslig, har behov att dra sig undan, är känslig för koffein, har ett rikt inre liv, blir störd av höga ljud, blir djupt berörd av konst och musik, blir nervös av att ha mycket att göra på kort tid, anstränger sig för att undvika misstag, undviker våldsamma filmer, undviker omskakande och överväldigande situationer, kan inte ha en massa på gång samtidigt, är ingen tävligsmänniska, var ansedd som ett känsligt och svagt barn.

Enligt Elaine Aron föds vi med denna känslighet, alltså inget vi förvärvar pga arv och miljö, självklart påverkas vi ytterligare starkt om vi föds in i en familj som inte ser den lilla känsliga varelsen som är i stort behov av att få känna sig ok.
Jag hoppas att 2011 skall bli ett år som bättre ser och respekterar dessa fantastiska människor som strävar och inget hellre önskar än att få känna att dom är ok och absolut inga sämre människor.
Hoppas att pedagoger, lärare, läkare och personal som har med framför allt barn att göra tar till sig denna viktiga information.

Med hopp om att vi hjälps åt om att skapa ett mer empatiskt och respektfullt samhälle.

Önsker er alla en god jul och ett år som är bra för just dig.

Ewa-Lis Hörne Messelth