Eftersom en stor del av min yrkesverksamma tid är med möten med människor, både i samtal- sorgbearbetning och som jobbcoach, blir det självklart för mig att ibland använda mig av olika så kallade psykologiska modeller.
Kommer här att beskriva en förenklad schematisk bild av transaktionsanalys.
Det finns en hel del litteratur i ämnet, för den som vill fördjupa sig. Modellen gjordes av en man som heter Eric Berne.En bok som han skrivit heter "Games people play" The Basic Handbook of Transactional Analsis.
Vi består (enligt honom) av tre delar: En förälder, En vuxen, Ett barn.
Tänk dig 3 ringar, en för varje. Föräldern kan vara antingen omvårdande eller kritisk. Det innebär att personen i fråga kan både ge sig själv och andra kritiska föräldrabudskap eller i bästa fall ger både sig själv och andra omvårdande budskap. Vi, många av oss har en stor inre kritiker, som inte ger oss någon vinst. En kritiker som får oss att må dåligt, hindrar oss att leva livet fullt ut.
Att ha en viss självkritik behövs självklart, annars går vi runt och är narcissstiska vuxna som inte ser att andra har behov, det är en helt annan sak..
Den vuxne är bara vuxen.
Barnet kan vara antingen, fritt, anpassat eller rebelliskt.
När vi "vågar" vara i kontakt med vårt inre barn som varken är anpassat eller rebelliskt, utan fritt och samtidigt är i kontakt med vår föräldradel som är omvårdande och talar utifrån vår vuxna del, då blir det bra kommunikation.
Få av oss har fått vara fria barn under vår barndom, av olika anledningar. Föräldrar som är vuxna och mogna nog att hantera ett barn som är momentant i känslan, arg, ledsen, glad, rädd, orolig mm, och ändå känna att "jag är okey" utan att bli värderad, tagen ur känslan eller få känslan skam och skuld.
Att vara ett anpassat barn, är också ett sätt att få föräldrarnas kärlek och uppmärksamhet.
Ett barn som revolterar och "bråkar", är ett barn som ofta på en omedveten nivå ser till att få uppmärksamhet, även om den är negativ, som blir barnet i alla fall sedd och hörd.
Varken det anpassade eller rebelliska barnet mår bra.
Detta är en av många modeller som finns och som kan vara bra att fundera över. Så vem i dig talar?
Själv anser jag att denna modell i sin enkelhet kan hjälpa oss att kommunicera på ett vuxnare sätt utan att för den sakens skull vara "tråkiga".
Denna modell kan vara till stor hjälp för småbarnsföräldrar, att se sitt barn med respekt och tillåta barnet att få ha känslor och att det är okey, att heller aldrig lägga skuld på barnet eller få barnet att känna att det är ivägen, eller på annat sätt inte okey. Dessa barn kommer att bli känslomässigt "störda" som vuxna.
Beroende på vem i dig som kommunicerar och vem i din motpart som hör ditt budskap, ger självklart olika möten.
Det innebär att vi skall skilja på barnet som person och det barnet gör. Att ge barnet en känsla av att det är unikt, fantastiskt, underbart och det dom gjorde inte var okey.....
Fortsättning följer med olika modeller.
Ewa-Lis Hörne Messelth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar