Vissa av oss är födda med ett extra känsligt nervsystem, tunnare filter mot omvärlden, sårbarare, behöver mer sömn, tid till åter hämtning, ibland lite längre ställ tid. När vi utsätts för stress, kaos, för oss för höga krav fungerar vi dåligt. När det förväntas av oss att vi skall vara "tåligare", snabbare, ha mer bollar i luften, ja flera av oss klarar faktiskt inte det. Vi brister.
Enligt Elaine Aron som skrivit böckerna, The Highly Sensitive person och The Highly Sensitive Child, så föds mellan 15-20% av oss med ett känsliga nervsystem!! Nästan var femte människa!
Sen att föds in i en familj som är oförmögen att se sitt lilla barns känslighet, ja självklart blir det mycket värre.
Barnet växer upp och kommer in i skolan där det finns alldeles för lite plats för dessa känsliga barn.
Svenska samhället anser att dom behöver amfetamin! eller inte vet jag vad? då inordnar dom sig bättre i ledet. Ett barn uttrycks sätt när hon inte blir sedd för den hon är utan hela tiden "tagen ur känslan", kan reagera på de mest konstiga sätt. Många brister i sin känslighet, en del stänger av och blir okänsliga som ett sätt att överleva, ja självklart finns det flera varianter. Att växa upp och inte få vara den du är, får för många katastrofala följder.
En känsla av att inte vara som alla andra, inte vara stresstålig, inte kunna ha många bollar i luften, orkar inte vara högpresterande, tillgänglig och alltid uppkopplad. I samhällets ögon en "LOOSER"
Skall vi packa ihop och gömma dessa människor eller?
Eftersom samhället endast anser ovannämnda vara det enda som räknas, högpresterande, stresståliga mm mm. Då finns det inte mycket plats för oss.
Det gäller att hitta sin plats i livet, acceptera sin personlighet, ge sig själv både tid och näring till både kropp och själ. Att påminna sig om att vi är inte någon sämre människa, vi gör alltid så gott vi kan!
Däremot är det lätt för oss att bli "utbrända". Vi har empatiska, hjälpande drag och vill oftast finnas för andra mer än för oss själva, just på grund av att vi inte blivit bekräftade som barn! Det är en stor fara för oss.
Svårigheten av att säga nej, och vårda oss själva, är något många av oss för arbeta med hela livet.
Eftersom jag arbetat med människor i över 25 år, har jag träffa på väldigt många underbara, känsliga, utbrända, mjuka, fina människor. Samtidigt som jag själv är född sådan, så jag vet.
Umgås bara med goda människor, människor som har hjärtat på rätt ställe, undvik stress, kaos, konflikter, dåliga relationer och det du känner på dig tar din energi på ett osunt sätt.
Du är ingen sämre människa utan det behövs mer av oss som är inkännande, mänskliga och genuina. Gör det bästa av dig själv, gå i terapi, tala med någon klok människa mellan varven. Håll fast vid den du är och vara stolt över dig själv. Ge dig tid till åter hämtning, meditera, yoga, måla, skriv, lyssna på musik som berör dig med mera. VAR SANN MOT DIG SJÄLV.
Detta är en del av det som kommer att bli en bok jag skriver......fortsättning följer.
Läs gärna mitt inlägg om hormoner, där kan du få tips på självhjälp.
Du kan också kontakta mig på info@sinnenasgard.se
Ewa-Lis Hörne Messelth
Enligt Elaine Aron som skrivit böckerna, The Highly Sensitive person och The Highly Sensitive Child, så föds mellan 15-20% av oss med ett känsliga nervsystem!! Nästan var femte människa!
Sen att föds in i en familj som är oförmögen att se sitt lilla barns känslighet, ja självklart blir det mycket värre.
Barnet växer upp och kommer in i skolan där det finns alldeles för lite plats för dessa känsliga barn.
Svenska samhället anser att dom behöver amfetamin! eller inte vet jag vad? då inordnar dom sig bättre i ledet. Ett barn uttrycks sätt när hon inte blir sedd för den hon är utan hela tiden "tagen ur känslan", kan reagera på de mest konstiga sätt. Många brister i sin känslighet, en del stänger av och blir okänsliga som ett sätt att överleva, ja självklart finns det flera varianter. Att växa upp och inte få vara den du är, får för många katastrofala följder.
En känsla av att inte vara som alla andra, inte vara stresstålig, inte kunna ha många bollar i luften, orkar inte vara högpresterande, tillgänglig och alltid uppkopplad. I samhällets ögon en "LOOSER"
Skall vi packa ihop och gömma dessa människor eller?
Eftersom samhället endast anser ovannämnda vara det enda som räknas, högpresterande, stresståliga mm mm. Då finns det inte mycket plats för oss.
Det gäller att hitta sin plats i livet, acceptera sin personlighet, ge sig själv både tid och näring till både kropp och själ. Att påminna sig om att vi är inte någon sämre människa, vi gör alltid så gott vi kan!
Däremot är det lätt för oss att bli "utbrända". Vi har empatiska, hjälpande drag och vill oftast finnas för andra mer än för oss själva, just på grund av att vi inte blivit bekräftade som barn! Det är en stor fara för oss.
Svårigheten av att säga nej, och vårda oss själva, är något många av oss för arbeta med hela livet.
Eftersom jag arbetat med människor i över 25 år, har jag träffa på väldigt många underbara, känsliga, utbrända, mjuka, fina människor. Samtidigt som jag själv är född sådan, så jag vet.
Umgås bara med goda människor, människor som har hjärtat på rätt ställe, undvik stress, kaos, konflikter, dåliga relationer och det du känner på dig tar din energi på ett osunt sätt.
Du är ingen sämre människa utan det behövs mer av oss som är inkännande, mänskliga och genuina. Gör det bästa av dig själv, gå i terapi, tala med någon klok människa mellan varven. Håll fast vid den du är och vara stolt över dig själv. Ge dig tid till åter hämtning, meditera, yoga, måla, skriv, lyssna på musik som berör dig med mera. VAR SANN MOT DIG SJÄLV.
Detta är en del av det som kommer att bli en bok jag skriver......fortsättning följer.
Läs gärna mitt inlägg om hormoner, där kan du få tips på självhjälp.
Du kan också kontakta mig på info@sinnenasgard.se
Ewa-Lis Hörne Messelth
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar